Lampan i fönstret

Någon som kommer ihåg lampskärmen jag pysslade ihop förut av en slaktad lampskärmsstomme, en herrans massa träkulor och en bollfrans? Jag visade upp den i gamla bloggen men orkar inte leta fram och länka det inlägget. Såhär såg den ut då i alla fall:
 
 
Skärmen ser likadan ut nu förstås men skillnaden är att den har fått en ny fossing att bo på. Jag och Jocke var på en loppis för ett tag sedan där en av mina vänner hade ett bord. Hon ville verkligen bli av med allting och det slutade med att hon gav mig den här tjusiga gamla lampfoten i mässing och någon slags sten, kanske alabaster eller något sånt?
 
 
Hur tjusig som helst är den i vilket fall och när jag kom hem testade jag genast hur träkuleskärmen gjorde sig på foten. Jag gillade verkligen resultatet, kombinationen blev väldigt lekfull med träkulorna och bollfransen mot den väldigt stiliga och tunga foten.
 
 
Istället för en knapp så har den ett sånt där gulligt litet snöre som man drar i för att tända och släcka lampan men den lilla saken man drar i var en ful, vit plastplupp som inte alls passade ihop med den gamla stilen på foten. Så jag böt ut den mot en fin liten porslinspärla istället, mycket bättre. Det är ju trots allt detaljerna som gör det. Allra bäst hade det varit om jag hade haft en träpärla som vore något större än kulorna på skärmen, det hade ju bara varit så snyggt. Någon sån pärla hade jag dessvärre inte, så tills vidare fick det bli en porslinspärla.
 
 
Älskar mässingsdetaljerna mot den snygga stenen. Tack så mycket Jessie för den fina lampfoten, den passar perfekt i vardagsrumsfönstret hos oss! :)

Sovrummes olika vinklar och vrår

Vårat sovrum har inte riktigt känts färdigt - förrän nu. Som jag visade er redan i förra veckan så har ju mitt gamla sybordsunderrede fått sällskap av en antik trälår istället för en bordsskiva. Den har nu fått ta mitt gamla nattduksbords plats vid huvudändan på sängen och agerar nu sängbord åt mig och jag är mycket nöjder.
 
 
 
Vackert hantverk.
 
 
 
Sedan passade vi även på att sätta upp den lilla hyllan med spegel som jag köpte på Silvergruvans antikbod här i Sala för ganska länge sedan. Söt va? Har verkligen längtat efter att få sätta upp den men inte varit helt hundra på var den skulle sitta - förrän nu.

 
Tamburmajoren som jag målade i snyggaste ljusgröna färgen har fått byta hörn. Först stod den och trängdes med sybordsunderredet i hörnet som syns på första bilden men nu har den fått flytta ner till ena hörnet vid fönstret. Där stod tidigare min fina damejeanne (på bilden nedan) som tyvärr har fått flytta ner i förrådet. Tamburmajoren är mer praktisk än damejeannen så den fick vinna den här gången.
 
 
När vi bor på flera kvadratmeter än femtiosju så lovar jag att du ska få en hedersplats igen, fina du.
 
 
Jockes snuttekanin och min snuttenalle (som heter Kissen) har fått en tron att sitta på, beståendes av gamla resväskan och hattasken.
 
 
För att citera Ernst Kirchsteiger; "När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där." Nåväl, Dajm sover inte här men han är kronan på verket i vilket fall som helst. ;)
 
 
Påfågelfjädrarna behövde inte flytta med damejeannen ner i förrådet utan de stack jag fast bakom spegeln istället.
 
 
 
När Jockes dykarklubb skulle byta lokal så fick jag sex stycken sånna här megafina gamla glasflöten. De hänger som vackra smycken, tre om tre, på varsin sida om frönstret.
 
Det var mitt sovrum det! Det är intressat hur jag har blandat hejvilt med olika stilar i de olika rummen i lägenheten. Sovrummet till exempel, är ju lantligt och riktigt romantiskt*, medan köket domineras av pasteller, retro och med 50/60-talsreklam som pryder väggarna. Vardagsrummet däremot, är lite svårt att stilbestämma, det är liksom en blandning av antikt, retro och nytt, där har jag tagit det jag gillar, saker som jag vill ska stå framme och grupperat dem i olika stilleben så att de ska passa ihop på något vänster. Jag får ta och visa lite fler helhelts bilder från kök och vardagsrum senare så får ni ser vad jag menar. ;)
 
* Jag tänker inte säga shabby chic för jag haatar det uttrycket, med alla låtsasgammla, nytillverkade och vitmålade prylar med tillpiffade skavda hörn och kanter för för att få fejkpatina, nej, saker som ser gamla ut ska vara gamla, ha åldrats och fått sin patina genom användning. Men ja, jag vet att min helfigursspegel är sådär låtsaspatinerad men den köpte jag för att den var så jäkla snygg och jag fick betala typ halva priset för den, men som alla vet så är det ju undantagen som bekräftar regeln. ;)

Bara ett år senare..

Andra maj var det ett år sedan jag och Jocke flyttade in i vår lägenhet. Nästan lika länge har mitt fina underrede till ett gammalt Singer-symaskinsbord stått i sovrummet och samlat damm, fast utan en bordsskiva att samla något damm på. Men nu så! Nu har jag äntligen hittat en värdig skiva, som faktiskt inte är någon skiva utan en mycket gammal trälår som säkert har 100-200 år på nacken.

Vips så fick jag ett kreativt sängbord (precis som jag ville ha, fast bättre) med förvaring och ett sminkbord i ett! Det är dock ganska mycket högre än mitt gamla sängbord men hittills sköter det sitt jobb som väldigt bra. Jag behöver till exempel inte längre riskera att knuffa över kuddarna på sängbordet och välta omkull allting i sömnen som jag gjort x antal gånger innan.

Jag tänkte vänta med att visa bordet tills sovrummet är ordentligt städat och så att jag kan ge er en titt på hela rummet på en gång. Men jag blir ju så ivrig att visa något som jag är nöjd med så det får bli en instagrambild så länge.

 

Förvaring när den är som finast.

Här kommer mina "nya" favoriter i förvaringsväg här hemma. Gamla resväskor och hattaskar är ju hur snygga som helst och speciellt att stapla på varandra. De får gärna stå framme och agera godis för ögat och dessutom rymmer de massor!
 
 
Sedan har vi Kakburken med stort K. Precis en sån här burk har stått högt upp på min önskelista länge, länge. Men nu behöver jag inte längre deggla över bilder på dessa burkar hos andra retrogalna bloggare, för nu kan jag dreggla över den här som står i mitt eget fönster. Att den dessutom har stått i skafferiet hemma hos min älskade och saknade mormor gör den hundratusen gånger finare och mer värdefull i mina ögon.
 

I målartag!

Åh, det är så himlans fint väder idag och man bara njuter av solen när den värmer i ansiktet. Nu när det har börjat bli varmt och skönt utomhus har pyssel- och framförallt målarinspirationen börjat sprudla. Nu kan man liksom sitta ute på balkongen och måla om möbler och gå lös med sprayfärg på lite allt möjligt, väldans skojsigt.
 
Inne i sovrummet har Jocke en gammal pinnstol som han lägger kläder på och här om dagen slog det mig att jag kanske skulle måla den i samma färg som tamburmajoren. Den matta ljusgröna färgen blev ju så himla perfekt mot våra gröna tapeter i sovrummet. Dessutom kommer det se mer enhetligt ut att ha två möbler i samma udda, lite oväntad färg, istället för bara en. De kommer liksom binda ihop inredningen i rummet.
 
Så idag har jag suttit ute på balkongen i det sköna vädret och grundmålat stolen. Dock är det ganska tråkigt att grundmåla tycker jag, för då får man liksom ingen klar bild av reslutatet men i helgen ska jag allt pensla på den riktiga färgen, det blir mycket roligare det!
 
Såhär ser stolen ut just nu och sen ska den få en omgång av färgen till höger. Blir nog hur bra som helst, älskar riktigt matta färger på möbler.
 
Och när jag var färdig med målandet tog jag en stoor kopp med mitt favoritte (choklad/chili) i eftermiddagssolen, inte så tokigt.

En liten fågel har boat in sig

Jag är väldigt kluven till vad jag tycker om uppstoppade djur, jakttroféer och så vidare i inredning. Jag gillar jaktstugekänslan som skinn, fällar och troféer kan bidra till, det känns mysigt och ombonat men till en viss gräns förstås, kliver man över gränsen kan det ju istället kännas makabert.
 
Själv har jag en fårskinnsfäll i soffan och en annan på en sittpuff, ganska lagom tycker jag. Men jag har aldrig tänkt att jag någonsin skulle äga ett uppstoppat djur, för det känns väl lite sådär på gränsen liksom. Men så kom mamma över med den här lilla rovfågeln som stått hos min mormor i all evinnerlighet och skulle slängas ifall jag inte ville ha den. Då kände jag att hen måste faktiskt få flytta in till oss.
 
 
 
Dammig och sliten med huvudet på sniskan och vingar som hålls upp av knappnålar, men trots allt är väl hen ganska charmig ändå?
 
 

Jag ♥ griffelfärg!

Alltså, man måste ju bara älska griffeltavlefärg. Förutom att sjävla färgen, den matta svarta, är riktigt snygg så finns det ju så sjukt mycket roligt man kan hitta på med den. Och när man sedan målat något med griffelfärg går det ju alltid att variera det man skriver/ritar på, eftersom det bara är att ta en trasa och sudda och göra nytt! Jag har ett par gamla vaser från IKEA som var blåa tidigare, men som jag aldrig haft framme i denna lägenhet eftersom färgerna har varit fel. Men så målade jag på med griffelfärg och nu utgör det tillsammans med ett par ljusslyktor, min Vänner-box och ett horn, ett fint svart-vitt stilleben i bokhyllan.
 
När jag skrev texten "Always stick together" på vaserna så syftade jag på att vaserna liksom passar i varandra och hör ihop, sedan hamade de bredvid Vänner-boxen för att de såg snyggast ut där. Jag tänkte inte alls på att boxen gav texten en extra betydelse men så såg jag att det står ju faktiskt "F.R.I.E.N.D.S always stick together". ;)

Headern

Faktum är att det finns en liten historia att berätta bakom min header här på nya bloggen. Det är ju så att jag läser en fotokurs just nu som heter visuell kommunikation, som kort och gott handlar om att kommunicera med bild. Första inlämningsuppgiften i kursen var att man skulle ta en bild som beskriver vad hemmet betyder för en själv och få med vad för känslor som man har kopplade till sitt hem. Tillsammans med bilden skulle man även lämna in en dokumentation som beskriver vad man har gjort, varför och vad ens val av komposition och rekvisita bidrar till för känsla och så vidare. Denna uppgift var riktigt rolig och passade mig ypperligt, jag menar, jag skulle liksom få plåta arrangerade inredningsbilder för tusan! Och som ni kanske har förstått vid det här laget så var det alltså bilden som nu även agerar header som jag lämnade in - och fått godkänt på!
 
Jag tänker inte berätta hur jag tänkte eller vad jag ville förmedla med bilden men det vore roligt om ni som läser detta ville slänga in en kommentar och tala om vad bilden säger er. :)
 

Med lite färg så!

Har länge gått och fnulat på ifall man skulle ta och göra något åt den svarta, ganska gräsliga, tamburmajoren som stod i "gamla stugan" hos mina föräldrar. Kanske skulle den bli fin med lite färg? Jag tog hem den till lägenheten och insåg snabbt att en extra klädhängare i sovrummet inte var helt fel. Men så blev den ståeende där i veckor, full med kläder förvisso så den gjorde ju lite nytta för sig även då. Tills jag äntligen blev så trött på den fula svarta färgen, fick tummen ur och började sandpappra för fulla muggar. Då var frågan? skulle den bli vit eller skulle jag våga mig på att måla den i någon färgglad färg. Mina vänner på facebook peppade mig till att våga något annat än vitt så då fick det bli så.
 
Oj, vad glad jag är över att jag vågade!
 
Före:
Ursäkta brusiga mobilbilder men så får det bli idag.
 
Efter:
Så nöjd, så nöjd.

Viktorias Hem-ligheter

En inredningstokig, pysselgalning, loppisfantast, crazy cat lady och obotlig temissbrukare som delar med sig av sina tankar och hem-ligheter. ;)

RSS 2.0