Lakritskola med mörk choklad

Om jag var tvungen att välja en sorts godis som jag skulle hålla mig till resten av livet så skulle valet vara mycket enkelt för mig. Lakrits, riktigt salt sådan, skulle det bli. Det finns liksom inget som är godare. Om jag och J köper lösgodis så innehåller påsen oftast två färger; svart och brunt. Jag plockar i lakrits och han choklad. En mycket bra kombo om jag får säga det själv.
 
Därför smyger jag gärna in någon form av hemmagjort lakritsgodis till julen och vad kan bli bättre än lakritskola doppad i mörk choklad med havssalt uppe på? Igår gjorde jag slag i saken och det blev fantastiskt gott!
 
 
Lakritskola doppad i mörk choklad
(Ca. 60 bitar)
 
3dl vispgrädde
3dl socker
1dl sirap
2msk lakritspulver
1msk smör
200g mörk blockchoklad
lite flingsalt
 
Koka upp grädde, socker och sirap under omrörning i en tjockbottnad kastrull. Rör ner lakritspulvret. Låt koka tills smeten håller för kulprov eller är ca. 120 grader varmt. Tag av kastrullen från värmen och rör ner smöret. Häll upp i en form klädd med bakplåtspapper som är ca. 20x20cm och låt svalna (gärna i kylen). Smält chokladen och skär kolan i bitar (ca 60 st). Rulla kolorna i chokladen och lägg på ett bakplåtspapper för att stelna. Strö över lite flingsalt på dem innan chokladen har hunnit smälta. Förvaras i kylen i en tätslutande burk, gärna med smörpapper mellan lagren så att de inte kladdar ihop.
 
 
 
De blev dessutom väldigt fina att se på, havssaltflingorna blir liksom pricken över i:et, både smakmässigt och utseendemässigt. Jag kommer definitivt att göra dessa godingar flera gånger.

Saffransfrossa!

Julen är en tid då smaklökarna dansar och näshåren stuttsar av lycka. Det finns ju så mångat fantastiska smaker och dofter som hör julen till att man blir salig bara av att tänka på dem. En av mina absoluta faoriter är saffran. Det blir inte bara ruskigt gott med saffransbakverk utan de blir ju även så härligt gula och fina i färgen. Dessutom känns det lite extra lyxigt att smaksätta med den dyrbara kryddan och man försöker få ut precis alla små små korn ur påsarna och ner i smeten.
 
Själv har jag snöat in lite på temat och förutom pepparkakor har jag än så länge bara bakat saffransgottigheter. Saffransbiscotti och helt makalöst goda saffrans- och vaniljfudge med äkta vaniljstång.
 
 
Det här receptet har jag använt mig av när jag gjort skorporna, de blir helt fantastiskt goda och jag kommer nog aldrig vilja vara utan dem i juletid.
 
 
 
 
Jag fyndade denna fantastiskt fina Mazettiburk för sextio kronor tidigare i höstas och skorporna passade finfint i burken. Det är lite farligt dock med glasskivan i locket som gör att man ser innehållet och blir frestad att norpa en skorpa så fort man råkar kika ner i burken.
 
Förra året provade jag på att göra saffransfudge för första gången. Jag utgick då från ett grundrecept på fudge men gjorde lite ändringar här och var och lade till de viktigaste ingredienserna; saffran och äkta vaniljstång. Den blev fantastiskt god så jag körde på mitt recept i år igen.
 
 
 
5 dl strösocker
2 dl mellanmjölk
2 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
1 vaniljstång
1 g saffran (2 paket)
 
Blanda socker, sirap, mjölk och grädde i en kastrull. Dela vaniljstången på längden och skrapa ner vaniljfröna i kastrullen. Koka upp på svag värme under omrörning. Sluta röra i fudgen när det kokar och låt koka upp till 115 grader. Tag av kastrullen från plattan och låt svalna i ca 5 minuter. Blanda sedan ner saffranet i smeten och rör om kraftigt tills smeten tjocknar och fudgen får en matt och glanslös färg. Häll smeten i en form (ca 20 x 20 cm) försedd med bakplåtspapper. Låt fudgen stelna helt (gärna i kylen) och skär sedan i bitar. Njut.

Som om det inte var nog med saffran så gjorde jag även pannkakor till kvällsmat samma dag som fugekoket, gissa vad jag hällde ner i smeten? En påse saffran såklart. Dessa mumsade vi i oss tillsammans med salmbärssylt och grädde.
 
 

Adventsfint från instagram

Här hemma smygs julen in i läghenheten allt efter som det näramar sig julafton. Till första advent kommer stjärnorna upp i fönstrena, ljusstakarna åker fram och jag plockar in lite grönt från skogen som får inleda julpyntandet. Sedan smygs det in en och annan tomte lite här och var fram till lucia, då brukar alla tomtar ha hunnit hitta sin plats. Juldukar, bonader och så vidare får också åka fram runt lucia. Sist, men absolut inte minst får Herr Gran flytta in. I min barndom har vi alltid klätt granen dagen före julafton men med tanke på att jag brukar jobba då och vi oftast åker hem till mina förädrar redan dagen före dopparedagen så brukar den åka fram tidigare här.
 
Så här har det sett ut hos mig, Viktoriaolssons, på instagram sedan slutet av november:
 
 
 
'
 
 
 
 

Tjuvstartar lite.. :)

Nu är vi en bra bit inne i november månad och julkänslan smyger sig sakta men väldigt säkert fram. I varje affär man kliver in i blir man påmind om den kommande högtiden. På jobbet har vi bunkrat upp med mängder av glögg och julöl. På instagram och pinterest vimlar det med insprationsbilder och julpyssel.
 
Redan en kall oktoberkväll tog jag första glöggslurpen och en och annan pepparkaka och klunk julmust har slunkit ner. Jag har suttit och planerat vilka sorters kakor och julgodisar som ska bakas i år och jag kan knappt berga mig. När jag såg bilder på vackra julgranar gjorda av gamla böcker cirkulera på instagram stod jag inte ut längre. Jag började rota runt i bokhyllan och hittade en tråkig pocketbok som fick offras för ändamålet.
 
 
 
 
Det var plättlätt och blev hur fint som helst. Man viker in varje sida mot mitten två gånger och den lilla flärpen som sticker ut längst ner viker man upp så att kanten blir rak. Dra med nagel eller en linjal längs vikningen så att den blir skarp och se till så att spetsen högst upp på bladen blir ordentligt spetsig för snyggast resultat.
 
I morgon ska jag åka hem till Lungbo för att knalla ut i skogen med mamma och plocka lite fönsterlav (fick lära mig förra året att det är fönsterlav som man stoppar i ljusstakarna och att vitmossa ser helt annorlunda ut), blåbärsris och lummer. Jag ska också passa på att ta med mig en hoper skruttiga gamla böcker med riktigt gulnade blad som jag kan vika fler granar av. Jag tänker göra mig en liten skog med tjusiga bokgranar minsann. :)
 
Jag gav den en bollslinga också, så att den skulle känna sig extra tjusig. ;)

#tebrevet

En av mina instagramkompisar (@celdara) har startat en väldigt rolig grej för oss teälskare, nämligen #tebrevet. Vilket helt enkelt innebär att man skickar ett brev med teér i till varandra. Man får en tekompis utlottad till sig som man skickar fem olika tesorter till och så får man i sin tur ett eget brev från någon annan. Behöver jag ens säga att jag hakade på så fort jag fick nys om detta? 
 
 
Mina bilder jag lagt upp under hashtaggen #tebrevet, gå in och kika där om du vill joina nästa gång det är dags att byta teér. Jag fick faktiskt mitt tebrev på min födelsedag i fredags, vilket såklart var extra roligt. :)

Kuddar till höstmyset!

Tidigare när jag rotade runt i sittpuffen bland garner och diverse påbörjade projekt hittade jag även en bit tyg som var som gjord för att bli två kuddar till soffan. Så jag klickade hem två innerkuddar från Jotex och plockade fram min symaskin som jag hittade på Röda Korset i våras för en billig peng. Jag har inte kommit mig för att sy någonting på den förrän nu så mina kuddar fick bli premiärprojektet och den gamla Singer-maskinen som säkert är från sjuttiotalet (rätta mig om jag har fel) skötte sig ypperligt.
 
 
När det var dags att sy knapphålen fick dock sprätten komma fram för det var knepigare än jag tänkt mig att få till det någorlunda snyggt och prydligt. Men det gick i alla fall och när jag kommit till andra kudden hade jag fått in snitsen och det blev ganska bra, fast jag är ändå glad att knapparna döljer själva sömmarna. ;)
 
 
 
Jag blev riktigt nöjd och mönstret på kuddarna ger lite extra myskänsla nu när hösten är ett faktum och många kvällar under en filt i soffan, med en kopp te i handen väntar. Och tänka sig, vad skönt det är att faktiskt ha en symaskin när det väl kliar i sömnadsfingrarna och inspirationen flödar.

När man rotar fram gamla projekt

Grävde bland garner och tyger i min fullproppade sittpuff här om dagen och hittade inte bara ett eller två, utan tre påbörjade men icke slutförda projekt, bland annat en halvfärdig matta som jag virkat av gamla tygtrasor. Anledningen till att den aldrig blivit färdig är dels för att mina trasor tog slut men också för att jag inte var riktigt nöjd. Jag råkade öka maskantalet lite för mycket emellanåt så den blev alldeles sladdrig och inte bra - som matta. Jag har haft lite funderingar på att jag ska göra ett kuddfodral eller något annat av den istället men så fick jag en annan snilleblixt.
 
 
 
Jag drog igenom resårband genom alla yttersta maskor på mattan och så spände jag fast den omkring sittpuffen. Så istället för att ligga och skräpa inuti puffen så får min "trasmatta" nu agera dyna, uppe på.
 
Så på tio minuter blev ett projekt som legat och skräpat i över ett år färdig, riktigt nöjd! :)

Hallonpaj med saffransmarängtäcke

Första september var det två hela år sedan jag flyttade hemifrån och Jocke flyttade hemifrån och vi flyttade ihop. Vi hade bara varit tillsammans i ett halvår då men det kändes bara rätt och det gör det fortfarande, mer rätt än någonting annat faktiskt.
 
Så, för att fira detta så bakade jag en paj som min lillasyster gjort tidigare och som lät helt fantastiskt god, nämligen hallonpaj med saffransmarängtäcke. Och vet ni vad? Den var precis så god som jag förväntade mig, helt löjligt god. Därför tänkte jag dela med mig av receptet här och nu.
 
Pajskal
125g smör
1 äggula
2 1/2 dl. vetemjöl
1/2 dl. socker
 
Arbeta ihop degen och tryck ut i en pajform. Förgrädda pajskalet i ca. 15 min. på 200 grader.
 
Fyllning
ca. 3dl. hallon (jag tog mer, snåla inte ;))
1dl. socker
1/2 dl. potatismjöl
 
Blanda ihop och bred ut i pajskalet.
 
Saffransmaräng
3 äggvitor
1 paket saffran
1 1/2 dl. socker
 
Vispa länge tills marängsmeten blir så pass hård att du kan vända bunken upp och ner utan att smeten rinner ut. Bred ut marängsmeten över hallonen och grädda pajen ca. 25 min. på 200 grader (håll ett öga på pajen, jag var tvungen att ta ut den efter 20 min. för att marängen inte skulle bli bränd).
 
 
Njut!

Tillbaka till vardagligheterna!

Det blev visst ett sommaruppehåll här på bloggen men nu börjar dagarna återgå till det normala igen, efter en fullspäckad sommar med mycket jobb, andra trevligheter och inte minst tre härliga veckors semester, som enligt min mening tog slut lite för fort. Här kommer lite somriga bilder från instagram, där jag har varit desto mer flitig.

 

Favorit i repris (1)

Betongklotet med mosaik är en av mina favoritkreationer genom åren och nu får den äran att vara först ut i min nya kategori "Favorit i repris". Ett rejält projekt där jag först gjöt självla klotet i betong för att sedan kladda in den med någon form av fix, pilla fast varenda liten mosaikbit och sedan snygga till med fogmassa. Jag minns vilket jäkla pillgöra det var och jag svor x antal gånger innan klotet slutligen såg ut såhär:
 
 
 
Tjusigt va? Men vi tar backar tillbaka och tittar på hela processen, från början till färdigt resultat.
 
 
När jag gjöt själva klotet så använde jag en gammal uppblåsbar gummiboll, jag skar bara av en rund bit av bollen och fyllde den med betong. Sedan fick den stå och torka några dagar i en  rundad skål (för att den skulle behålla den runda formen). När betongen torkar ska man spruta på vatten ett par gånger om dagen för att betongen ska brinna långsammare och på så vis blir resultatet mer hållbart. Bollen till höger på bilden ovan innehåller mitt klot.
 
 
Såhär såg det ut när jag hade tryckt fast alla mosaikbitar, innan jag smetade dit fogmassan. Jag passade även på att piffa till en terrakottakruka när jag ändå höll på.
 
 
Färdig!
 
 
Nu pryder den balkongbordet tillsammans med några av mina andra betongkreationer, brickan, som även den är en favorit kommer med hög sannolikhet att få ett eget inlägg i den här kategorin senare. :)

Det blev en liten loppistripp!

Vi fick till en liten loppistur på förmiddagen idag; jag, Jocke och Anna. Det blev två småloppisar här i Sala, vilka jag inte hade alltför stora förhoppningar om men som visade sig hade några små guldkorn som fick följa med hem.
 
 
På första loppisen hittade jag en litografi av Sala-konstnären Bo Svärdsom faktiskt är en släkting till mig på min mormors sida, vilket såklart gjorde fyndet lite extra roligt. Hundra kronor fick jag ge för den fina teckningen av Salas torg som det såg ut på typ 50-talet.
 
 
På Samma loppis stod jag ett tag och klämde den här skålen och fnulade lite över vem som hade gjort den, det stod inget pris eller något så jag lät den stå kvar. Väl hemma googlade jag fram att det är Wilhelm Kåge som gjort denna för Gustavsberg, Eldorado heter serien. Så jag tog cykeln och trampade tillbaka efter den och fick den för en liten guldtia. :)
 
 
Det roliga med loppis är ju att man aldrig vet i förväg vad man ska komma hem med för något och dagens mest otippade fynd blev denna härliga anatomidocka för en femkrona. Det roliga med den är ju att man kan gå och ändra kroppsspråk på den hela tiden. Just nu agerar han "Gud" som står och håller sin hand över världen, haha. xD

Retroporslin och loppisabstinens

Här sitter jag hemma och förgås av loppisabstinens och inget hellre vill än att ta bilen tidigt en lördag, åka åt något håll och stanna vid varenda loppisskylt efter vägen. Allra helst tillsammans med min Jocke och mina bästa loppissällskap; svägerskan Elisabeth eller mina fina vänner Anna och Martin. Men nu när bästa loppissäsongen börjar så är det ju även högtryck på jobbet där vi säljer öl i absurda mängder (har jobbat på Systembolaget i två och ett halvt år och slutar aldrig att häpnas över hur mycket folk handlar hos oss kring midsommar). Alltså, inte mycket ledighet för min del än så länge och jag får vänta till augusti innan jag får tre härliga veckors semester.
 
Så tills vidare kan vi väl ta och kika lite på några av mina senaste nyförvärv som jag med ett visst lirkande fått inhandla för Jocke, trots mitt köpförbud som han har tvingat på mig..
 
 
Vi börjar med mitt allra senaste fynd som jag faktiskt hämtade hem för bara en timme sedan ungefär och som jag i detta nu är helt lyrisk över. Ett megafint Gefyr-fat i mint condition som jag fick köpa av en dam för 75 spänn. Serien Gefyr formgavs av allas vår favorit Stig Lindberg för Gustavsberg år 1952. Hur läcker är inte formen? Jag vill servera härliga röda små körsbärstomater eller kanske jordnötter eller vad som helst i den nu, nu nu!
 
 
 
För några månader hittade vi en annons där omkring 43 delar av Gefles Arkad fanns till salu och eftersom vi var på jakt efter nytt vardagsporslin så slog vi till. Jag gillar verkligen den svagt fyrkantiga formen på tallrikarna och dekoren som Helmer Ringström ritade år 1969. Kaffekopparna var tyvärr i ganska dåligt skick medan alla tolv asietter var felfria. Men i det stora hela så är vi väldigt nöjda med vår nya servis.
 
 
Jag har fastnat lite för gefleporslin sedan vi skaffade Arkad-servisen och var därför inte sen med att köpa 15 delar av Gefles femtiotalasservis Pigg (designad av Kjell Blomberg 1954)för ynka 75 kr, även dessa var lite varierande i skicket, några tallrikar med lite bestickrepor och någon skada i galsyren på undersidan men jag gillar dem väldigt mycket och är nöjd över mitt fynd. :)
 
Svenskt retroporslin för hela slanten alltså och jag känner att ett litet nördighetsfrö har börjat gro inom mig och jag befarar att jag kommer att bli nördigare och nördigare ju fler retrobloggar jag följer och ju fler nummer av tidningen Hus&Hem Retro som dimper ner i brevinkastet. This is only the beginning...
 
 

Favorit i repris

Skatteåterbäringen trillade in i förra veckan och för en del av pengarna köpte jag lite nödvändigheter; extra minneskort och batteri till min kamera, objektiven fick uv-skydd och jag investerade äntligen i en extern hårddisk. En liten och behändig hårddisk med ett utrymme på 2 tb och som man kopplar in endast med usb-sladd (alltså utan en jobbig strömsladd som också måste kopplas in och som bara är i vägen). Så nu kan jag känna att mina 40 gb bilder, som jag hittills bara haft förvarade på laptopen, nu ligger i tryggare händer i min nya lilla "spargris".
 
Anywho, nu när jag har säkerhetskopierat alla bilder så passade jag på att rensa lite och kategorisera dem bättre och effektivare, man kan liksom aldrig få för många undermappar (eller?). Så nu börjar det bli ordning och reda. När man går igenom alla dessa mappar så hittar man ju på massa gamla bilder på olika kreationer man gjort genom tiderna. Såå, jag tänkte att jag ska lägga upp lite gamla favoritpyssel här, sånt som jag kanske varit lite extra nöjd med eller så. Jag kommer kalla dessa inlägg kort och gott för "Favorit i repris (del 1, 2, 3 osv.)" och även ge dem en egen kategori med samma namn.
 
Här kommer ett litet axplock av saker är goda kandidater till "Favorit i repris":
 
  

Officiellt glasögonorm!

Igår hämtade jag ut mina glajjor så nu är jag officiellt glasögonorm. Det känns lite knasigt och det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer vid att man ser kanterna på bågarna hela tiden osv. Men jag ser ju onekligen bättre så jag får helt enkelt ta och vänja mig. Det känns som att jag valde rätt bågar i alla fall, de är lagom tycker jag, inte för små, inte för diskreta men inte heller för markanta och utstickande, så vi kommer nog att trivas bra ihop ändå.
 
 

Lampan i fönstret

Någon som kommer ihåg lampskärmen jag pysslade ihop förut av en slaktad lampskärmsstomme, en herrans massa träkulor och en bollfrans? Jag visade upp den i gamla bloggen men orkar inte leta fram och länka det inlägget. Såhär såg den ut då i alla fall:
 
 
Skärmen ser likadan ut nu förstås men skillnaden är att den har fått en ny fossing att bo på. Jag och Jocke var på en loppis för ett tag sedan där en av mina vänner hade ett bord. Hon ville verkligen bli av med allting och det slutade med att hon gav mig den här tjusiga gamla lampfoten i mässing och någon slags sten, kanske alabaster eller något sånt?
 
 
Hur tjusig som helst är den i vilket fall och när jag kom hem testade jag genast hur träkuleskärmen gjorde sig på foten. Jag gillade verkligen resultatet, kombinationen blev väldigt lekfull med träkulorna och bollfransen mot den väldigt stiliga och tunga foten.
 
 
Istället för en knapp så har den ett sånt där gulligt litet snöre som man drar i för att tända och släcka lampan men den lilla saken man drar i var en ful, vit plastplupp som inte alls passade ihop med den gamla stilen på foten. Så jag böt ut den mot en fin liten porslinspärla istället, mycket bättre. Det är ju trots allt detaljerna som gör det. Allra bäst hade det varit om jag hade haft en träpärla som vore något större än kulorna på skärmen, det hade ju bara varit så snyggt. Någon sån pärla hade jag dessvärre inte, så tills vidare fick det bli en porslinspärla.
 
 
Älskar mässingsdetaljerna mot den snygga stenen. Tack så mycket Jessie för den fina lampfoten, den passar perfekt i vardagsrumsfönstret hos oss! :)

Viktorias Hem-ligheter

En inredningstokig, pysselgalning, loppisfantast, crazy cat lady och obotlig temissbrukare som delar med sig av sina tankar och hem-ligheter. ;)

RSS 2.0